26 juni 2011 - Midsommar


Gud jag önskar att det vore för alltid. Det jag har med dig men jag lovar dig när allting är slut. Den sista du ser är mig och den sista du hör är mig. Ser du isen börjar smälta vid stranden snart är viken fri. En gång satt vi där när solen var röd - de sista som brann var vi. Det sista som fanns var vi. Du är mitt liv om vi bara har timmar kvar, lev med mnig då. Det är aldrig försent fast en måste gå det finns något mer i det nya som väntar dig och det sista du ser är mig. Spring nu ut på dina blommande ängar mörkret samlar sig. Och när natten släcker ljuset ikväll den sista du ser är mig och den sista du hör är mig. Tiden samlar oss som regn i ett hav, den glömmer inte dig blir du rädd för denna glittrande grav. Den sista du ser är mig, den sista du hör är mig.
//Py Bäckman

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0